Plank å pank

(Please, use GoogleTranslator this time.)

Denna helg har dominerats för min del av den fotografiska utomhusutstälningen Planket. 127 hade anmält sitt deltagande. Själv hade jag min meterbreda och 180 cm långa "plank" färdigmonterad och klar redan innan sabbaten. Andra skötte transport och uppmonteringen på nämnda plank, som råkar vara Göteborgs Trädgårdsförenings och som vetter mot Stora Allén.

STORT TACK till JANNE HELLEBERG
 för den här bilden!

De flesta stannade till kortare eller längre stund inför mina båda teman p.g.a. de jämförelsevis egenartade miljöerna.

STORT TACK TILL BIRGITTA FASTH för denna iPhone3 bild,
som förmedlar något av stämningen.

Dessvärre begriper inte de unga organisatörerna av tillställningen, att en fotoutställning ställer maximal kraft på syn-sinnet och ofta på betraktarens analysförmåga. Att, som man har gjort de senaste två åren, ha dunka-dunka ljud vällande fram ur högtalarna inkräktar på hörselsinnet och förtar upplevelsen av bilderna. "Det är för att förhöja stämningen av fest", förklarade organisatören – som om en fantastisk utställning av detta slag inte nog skulle vara en fest i sig!

Till råga på allt skulle några småungar (20-årsåldern) framföra hemmasnickrad prosa. Bevare oss väl, vilken kvalificerad smörja! Från början till slut! Vilken tankeoreda, i förening med pubertal Weltschmertz Angst! (VAD lärs ut i svenskundervisningen i flumskolorna?! Vilka samhällsvärderingar förmedlas?)

Summan av kardemumman – tveksamt om jag fortsättningsvis vill utsätta mig, eller betraktarna av mina bilder, för det oljud som Planket bjuder på. Vi var flera vuxna som grunnade på detta…

* * *

Förra veckoslutet tillbringade vi hos vänner och släkt "hemma" i Värmland. Vi passade för första gången på att besöka von Echstedtska gården i Kila socken (Uppförd mellan 1762 och 1764).

Bakom det strikta karolinska yttre öppnar sig en värld av rokokon i möblemang och de allestädes närvarande väggmålningarna.

Mest känd är ändå gården för de båda, till det yttre lika byggnader som flankerar huvudbyggnaden:

Lusthuset till vänster och det berömda dasset till höger.
Sex vuxna stjärtar fanns det plats för, och två barnrumpor.

Här hölls hövliga konversationer om allt annat än skitsaker. Där man satt och tryckte som bäst kunde man höja blicken och beskåda idealet. Tjänaren och tjänarinnan kommer inte med toapapper, som hör en senare framtid till, utan med linnedukar.